Min mamma dog förra året. Jag hade tagit hand om henne i flera år under hennes sjukdom. Det var en svår tid, även efteråt. Jag använde fotografering som terapi, gav mig själv olika uppdrag. Gjorde en liten fotoserie om lilla Elna som inte kunde hitta sin mamma. När den var klar så bara måste jag komma på något bra. Jag fick syn på min gamla nalle – och det har blivit närmare 600 foton, jag publicerar ett dagligen med lite text i ett album på facebook. Jag har för tillfället ingen kamera – så nu får ni se det första fotot, där Nalle säger: ‘Har jag vaknat för tidigt?’
Mina foton 
Kommentarer till: "MIN GULA NALLE" (4)
Fotografering är en bra terapi, man fokuserar på något annat och glömmer världen omkring sig, tycker jag. Ser fram emot fler nallebilder.
Jag har funderat på en egen Nalleblogg…
Kul grej att kunna följa Den Gula Nallens öden och äventyr på en blogg.
Roligt att du tycker det, Göran! Nästa gång som det blir riktigt inneväder så ska jag sätta igång med den. Idag ska jag ta hand om utepelargonerna – de varnar för frost…